Jag måste bara få visa mitt och sonen Måns fina hus till familjen Hedenhös. Det är byggt av en liten skokartong somjag först har klätt med brunt papper. Den är sen klädd med pinnar av torkad pil. Det gick åt mycket lim, och i väntan på att någon kreativ person (jag) ska köpa mer så växer gräset. Urskog har det blivit. Det är Måns som har gjort landskapet med "lägerelden". Men den som känner till boken, vet också att övervåningen på huset fattas. Med älgkronorna. Måns vet att det fattas! 
I två dagar har symaskinen gått varm... Jag har haft sällskap under bordet av lilltösen som har suttit och dragit mig i byxbenet. Och den stora vilden har suttit på bordet och tagit hand om pressarfoten "ska den upp nu mamma; nej, jag skulle ju..." Sen måste det pausas för div vardagssysslor som matlagning, blöjbyten, matning, läggning, tröstning och allt vad det nu innebär att vara hemmamamma. Händelserika dagar med andra ord.
Igår anlände ett paket med diverse pysselmaterial. Bland annat nyckelringar i mängder. Några använde jag till att göra "stickmarkörer" av, superenkelt. Jag hittade idén på http://www.sticka.org/Instruktioner/maskmark.htm Förutom nyckelringar behöver man också små ringar och någon form av stavar (som används till smycketillverkning) som man trä pärlorna på. De ser lite otympliga ut, med jag har provstickat under dagen och de är verkligen mycket bekvämare än de där trista i plast som man kan köpa. Perfekta små presenter till stickande vänner.
Så kan det vara när jag fastnar med något. Det kommer bara fler o fler idéer, och det går inte att sluta... Som synes har jag redan ett nytt projekt på gång, muddar. Ibland när jag vissa perioder stickar mycket med tunna stickor får jag "sticktumme". Då måste jag göra något annat ett tag. Ännu har jag inte fått någon "virktumme" :)
Nu har jag fastnat i virkningen. Den här gången har det blivit bomullsgarn. Och det är ju jättebra med tanke på hur mycket jag har liggande hemma. Fick en hel del av sambons moster för något år sedan...(Sen får man ju en massa över när man gör något också.) Men eftersom det inte är jättemycket av en färg har det varit lite svårt att veta vad jag ska göra av det. Att jag inte har tänkt på detta innan?
Så det blev både en liten klänning/tunika och en mössa!
Hemma hos mig står burkar med pennor och penslar oftast framme i köket. De används för ofta för att det ska vara någon idé att ställa undan dem. Från att ha varit ganska trista konservburkar...blev två av dem riktigt piffiga med virkade fodral. 
Ett par muddar är klara. Det är första gången som jag sticker med så tunna stickor som här. Nr 1 tror jag att det är. Jättekul! Det tar ju förstås lite längre tid, men det blir så mycket snyggare tycker jag... Det kommer att bli fler :)
Jag sydde en till klänning en förmiddag när min syster var på besök, och underhöll barnen. Den är sydd av en av mina "amningströjor"som nu inte längre behövs... Det fiffiga är när man syr barnkläder av andra "gamla" kläder är att man kan anpassa vart på plagget man väljer att lägga mönstret. I det här fallet använde jag nederdelen på ärmarna till dessa ärmar, så då var ju fållen redan klar.
Sen är det mycket bra att man kan använda sådana tryckknappar som ofta finns på barnkläder. Då slipper jag att sy krångliga knapphål...Varken jag eller min symaskin gillar knapphål.
Den här klänningen är stickad efter ett mönster i boken "sparat- små kläder från vår barndom". Stickad i bomullsgarn. Modellen är kort, gick det att läsa i boken...
...tyvärr insåg jag lite sent att den blev enligt mitt tycke FÖR kort, mer som en tröja... dessutom blev den i minsta laget för att passa i sommar... Även när jag gick upp en strl i st. Jättetråkigt! Men jag är ändå nöjd med resultatet och kanske gör jag ett nytt försök till nästa sommar. 
Sjalar är alltid bra att ta till när man inte har några andra idéer för tillfället... Den här är stickad i tvåtrådigt ullgarn på st 10. Sen har jag virkat en picotkant på två sidor. 
När jag gick i högstadiet var det obligatoriskt att sticka ett par lovikkavantar på syslöjden. Men eftersom jag på den tiden inte var särskilt intresserad av sömnad o sånt valde jag träslöd varje år... Så dessa är alltså mina allra första lovikkavantar, och kanske de enda för det var ganska jobbigt att sticka i så tjock garn.
I onsdags var jag med min mamma på länsmuseét, workshop i yllebroderi. Vi skulle brodera och temat var fåglar. Jag broderade för brinnande livet, men eftersom jag inte hade möjlighet att stanna hela tiden ut så gjorde jag färdigt den hemma...Såhär blev resultatet i alla fall. Den är inte så stor 25x25 cm, men man kanske kan montera den på en kudde eller nåt.
Posts
All Comments
